Böcker tycker jag är som när man springer du vet.

Om man spurtar i början ( kastas in i handlningen) så går det oftast bara utför, man orkar inte hålla takten enda til slutet. Men joggar man hela vägen och sen spurtar mot slutet vinner man oftast. 

Vi människor är egentligen, grund och botten, bara ''rädda'' att det ska hända för saker som redan har hänt oss. 

Jag vet inte om jag vill bli brun hårig med ljusa slingor eller ha kvar det jag har nu.

Undra hur många som har dött under tiden jag har skrivit detta inlägget.

Jag gillar tangentbordet på den här datorn. 

Kan man äta akvariefiskar? Och om så är fallet, smakar det som vanliga fiskar?

Random tankar under media lektionen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar